Nyheter

I backspegeln ser SWIO:s framtid osäker ut

Två veckor har gått sedan den stora internationella tävlingen SWIO avgjordes för andra gången. Arrangörerna har redan haft en första utvärdering. I det stora hela är de mycket nöjda. Några större förändringar kommer det inte att bli till nästa gång. Om det blir någon nästa gång.

Tyske skytten Jannik Schaake mötte sina svenska landslagskolleger Albin Plantin och Björn Folke Johansson vid årets SWIO.

 

Responsen har varit överväldigande god, berättar SWIO:s tävlingsledare Ledde Rasmusson. Han och de övriga i SWIO:s ledning är också överväldigande nöjda.
- SWIO har hittills utvecklat sig på ett sätt som vi aldrig kunnat drömma om när vi startade, säger Rasmusson.
- Så vi är jäkligt nöjda. Frånsett den lilla osäkerhetskänslan kring om vi kan fortsätta eller inte.

"Ett stort back"
Årets SWIO gick nämligen back. Det står klart även om alla uträkningar inte är gjorda än, så att man kan tala om hur stor förlusten blir.
- Men det är ett rätt stort back, säger Rasmusson.
Åtgärder måste alltså vidtas för att det ska bli någon fortsättning på tävlingen.
SWIO:s arrangörer delar gärna med sig av sina tankar och tar lika gärna emot tips på hur de ska gå vidare.

När Rickard Nilsson rullar in det sista klotet i årets SWIO välkomnar Jessica Johansson det med öppna armar. Men är det SWIO:s sista klot någonsin?

Begriper inte veteranerna
SWIO Masters, Öresund Open, Skåne Open och en egen veterantävling. Det var - vid sidan av den internationella huvudtävlingen - ingredienserna vid årets SWIO. Med undantag av veterantävlingen kommer de att bestå.
- Sista ordet är kanske inte sagt vad gäller veterantävlingen. Men att genomföra den kostar också energi och pengar och personligen känner jag spontant att den inte var värd det, säger Ledde Rasmusson, SWIO:s tävlingsledare.
23 lag anmälde sig på förhand till söndagens veterantävling i Åstorp. Ytterligare fem tillkom sedan de blivit helt utslagna ur huvudtävlingen på lördagen.
- Man kan dessutom vara ganska säker på att några av dessa vek ner sig medvetet - för att kunna spela i Åstorp - och det är ju varken lyckat eller sportsligt, fortsätter Rasmusson.
I veterantävlingen var prissumman högre, samtidigt som motståndarna var färre, än i Skåne Open - sidotävlingen för de som blev utslagna ur huvudtävlingens gruppspel.
- Att vi inte fick ihop fler än 28 lag med den prissumman - jag begriper det icke, säger Rasmusson.

Färre lag i Masters
SWIO Masters var årets stora nyhet. Dagen före huvudtävlingen möttes elva landslag och de inbjudna fransoserna från Normandie. Det skulle till slut bli en kamp mellan det öppna svenska och det tyska landslaget samt fransoserna, som dock spelade sämre och sämre under fredagen och i sin semifinal mot Tyskland skötte sig pinsamt dåligt - och lämnade den verkliga striden till Sverige och Tyskland. Det synnerligen sympatiska tyska landslaget kunde inte heller det visa samma spelkvalitet som tidigare under dagen när det stod i final och Sverige tog hem segern.
Att de utländska gästernas spel blev sämre och sämre kan bland annat ha berott på att tävlingen blev en långdragen historia. Tolv timmar gick från den första matchens start till den sistas slut. Det vill arrangörerna i fortsättningen undvika - inte genom tidsbegränsningar utan genom att inte ha fler än åtta lag i inbjudningstävlingen - och helst bara lag från öppen klass. Spelkvaliteten ska på så vis bli jämnare.

Dam-Masters?
Sportchefen Anders Larsson poängterade efter genomförd turnering att det var väldigt bra för damlandslaget att delta i den.
- Men de fick också rejält med stryk. Det kan inte ha varit så roligt. Man kanske ska ha ett dam-masters och ett herr-masters, funderar Ledde Rasmusson vidare.
- Att bara få stryk är nog inte så utvecklande. Det måste vara bättre att möta ett jämnare motstånd.
Antalet damlag i huvudtävlingen var fler i år än i fjol. Många utländska gäster hade med sig sina respektive och spelade i olika lag under SWIO.
- Ett dam-masters kan också vara ett sätt att få fler intressanta damlag till tävlingen, säger Rasmusson, som verkar ha fått en ny idé att fila på.

Juniorlandslaget, Carlén - Norin - Eriksson, imponerade fransmännen.

Ingen av de första slutsatser organisationen nu dragit är huggna i sten, nämligen. Man hoppas att tanken på juniorlandslaget - som fick lovord av fransmännen efter deras, inledningsvis mycket jämna, möte, förlorade med minsta möjliga marginal mot Estland och besegrade såväl det svenska veteranlandslaget som det öppna danska landslaget - också finns med när det filas vidare.
- Det finns hur mycket som helst att utveckla, säger Ledde Rasmusson och fortsätter:
- Måste det vara enbart landslag? Kanske arrangören kan ha med en "dark horse" och på så vis få ett större lokalt intresse för tävlingen? Då kanske media blir mer på hugget?

Vill korta och höja Öresund Open
De båda sidotävlingarna - Öresund Open och Skåne Open - är arrangörerna nöjda med och de ska också spelas fortsättningsvis. Men den förstnämnda tar för lång tid. Det öppna svenska landslaget kunde koras som segrare först klockan halv elva på söndagskvällen. Spelschemat måste förändras så att färre matcher spelas.
Arrangörerna vill dessutom diskutera Öresund Opens tävlingsstatus. Idag har den, som sidotävling, ingen status alls - inga rankingpoäng delas ut. Ändå är startfältet i den tävlingen starkare än i de flesta. Går det att ge tävlingen regional status? Vad skulle i så fall hänt med exempelvis spelarna i det öppna landslaget i år? De skulle först fått två poäng för sin placering i huvudtävlingen, där de blev utslagna i åttondelsfinal, därefter sex för förstaplatsen i Öresund Open. Med andra ord skulle de fått fler rankingpoäng än de spelare som tog sig förbi dem i huvudtävlingen och blev utslagna först i kvartsfinal och lika många som de som förlorade semifinalerna. Inte helt lyckat.
- Jag tycker att man borde justera rankingpoängen för den internationella tävlingen. Som det nu är får man fler poäng för att vinna SM än att vinna SWIO - trots att motståndet är tuffare i SWIO, säger Ledde Rasmusson.
Eller också tvingas de spelare som får dubbla poäng att avstå från den lägsta…?

Andrzej Sliz - seedad polack

Fler seedade lag
Huvudtävlingen - den internationella trippeln, SWIO:s hjärta eller, faktiskt, det som är själva SWIO - fungerade som man hade tänkt sig. Spelschemat var bra, fasta tider för finalspelet kunde hållas och underlätta för publik. Men man tror att det är bättre att seeda lika många lag som det finns grupper. När man nu seedade bara sexton blev det för många grupper med för många bra lag, menar man.

SWIO lär bli starkare och starkare
För undertecknads egen del var det första besöket på SWIO. Första besöket i Jutan också, för den delen. Och jag är ledsen att behöva säga det, men en av mina första känslor var besvikelse.
Lugn - nu kommer ingen kritik mot tävlingen. Inte alls. Och, hoppas jag, heller inte något västsvenskt översitteri gentemot Skåne.
SWIO lockar ett startfält som inte många svenska tävlingar kommer i närheten av. I år var det starkare än i fjol. Det måste vara alldeles utomordentligt nyttigt för svensk boule. Mycket talar dessutom för att spelkvaliteten kommer att fortsätta öka med antalet gånger tävlingen arrangeras. En sådan här tävling - med så många högkvalitativa lag från så pass många länder - får förhållandevis snabbt ett gott rykte som sprids från mun till mun. Det tror jag att man kan vara övertygad om.

"Jutan inte gjord för tävlingar"
Min besvikelse gällde bara själva hallen. Och bottnar kanske bara i mina egna lite högt ställda förväntningar. Jutan är säkert en alldeles utomordentlig plats för den som vill träna eller arrangera någon mindre tävling. Och säkerligen finns det många stockholmska boulespelare som gärna skulle se att den flyttades till huvudstaden. Men den lämnar en del övrigt att önska som finalarena för en stor internationell tävling. Det är ont om publikplatser, belysningen kan - precis som ljudanläggningen - vara bra mycket bättre, resultattavlorna är minimala och svåra för en åskådare att se.
- Det är en sak vi också har diskuterat och vi har konstaterat att Jutan inte är en hall som är gjord för tävlingar, säger Rasmusson.

Matcher som den mellan gästande fransoser och Skånes Coccinelle kan locka åskådare, men Jutan är inte den mest publikvänliga hallen.

Finalflytt till Höganäs?
Alltså kanske man skulle sluta använda den som huvudarena? För Masters borde den visserligen fungera - den har trots allt det klart mest fördelaktiga läget av de tre hallar SWIO har tillgång till - om man bara gjorde arrangemanget lite publikvänligare.
Men Blå Hallen i Höganäs måste vara bättre lämpad för huvudtävlingens finalspel - särskilt när logistiken med busstransporter mellan hallarna fungerade så bra som den gjorde. Blå Hallen är betydligt större än Jutan och där finns ett färdigt utrymme för sekretariat och information. Eftersom det dessutom är där flest övriga spelare håller till på söndagen, då finalerna spelas, skulle man få en väldigt mycket större och mer hängiven publik. Bland Öresund Opens spelare finns nog många som gärna trängs med ytterligare åtta lag en liten stund på banorna om de samtidigt kan följa tävlingens upplösning på nära håll.

Nöjda gäster

Wiebusch & Weselka kollar finalen.

Mark Wildeboer från det holländska landslaget ringde till Ledde från bilen på väg hem för att höra hur det gick i den fortsatta tävlingen. Fransmännen talade om att det var en trevlig tävling, en bra organisation, att de kände sig mycket välkomna och gärna kom tillbaka. Den tyske coachen Klaus Wiebusch har bett att få reda på när nästa års tävling äger rum så snart det är klart.
- Vi kommer tillbaka nästa år. Och då tar vi fler lag med oss, meddelade han arrangörerna innan han lämnade Helsingborg och Sverige.

Sponsorstrategier sökes
Varför då denna osäkerhet hos arrangörerna kring fortsättningen?  Jo, det var ju det här med ekonomin. Arrangörerna behöver mer pengar, helt enkelt. Hur får man det?
Merparten av pengarna kommer från sponsorer. Att locka sådana är inte alldeles enkelt. SWIO:s ordförande Rudy Weselka har nu tagit kontakt med en professionell sponsorjägare för att se vad det kan ge. Jägarna är procentare som tar en stor del av de kakor de lyckas nosa upp. Å andra sidan har de förhoppningsvis inte bara näsa för sponsorer - de ska också ha ett redan etablerat och brett kontaktnät som gör det enklare för dem än för en ideell tävlingsarrangör att sluta fördelaktiga avtal.
Ledde Rasmusson efterlyste vid 2009 års arrangörsforum någon form av samverkan kring sponsorfrågorna. Lokala företagare vill kanske sponsra evenemang i den egna omgivningen, men att få ett storföretag att sponsra en enskild bouletävling är knappast ett troligt scenario.
- Om en sponsor kan få löfte om att synas vid alla nationella tävlingar och, kanske inte minst, på SM också - då skulle det bli väldigt mycket mer attraktivt, menar Rasmusson.

Förbundsstyrelsen får kritik
Rasmusson är besviken på förbundsstyrelsen. SWIO vill fördjupa samarbetet och få styrelsens fulla stöd. Har man alltså inte det redan?
- Nej, det tycker jag nog inte att vi har. Om det finns två internationella tävlingar i Sverige - nog sjutton borde man göra PR för dem i de internationella sammanhang där man är ute och representerar förbundet, säger Ledde Rasmusson.
- Att det överhuvudtaget kan uppstå krockar med viktiga tävlingar i våra närmaste grannländer är ju skandal egentligen, fortsätter han och låter riktigt upprörd.
Samtidigt skrattar han en kort stund senare och säger att det naturligtvis är lätt för honom att säga att det snackas för mycket skit i styrelsen när han inte längre sitter där själv.
- Precis som det är lättare att sitta på bänken bredvid boulebanan och veta vad de som är på banan ska göra.

Reservlista en lysande idé
En detalj som SWIO-arrangörerna skötte alldeles lysande vid sidan av banan var att hjälpa de lag som drabbades av avhopp. På så vis kunde till exempel Matilda Boström och Sara Lindelöf få en ny tredje spelare sedan Linda Bengtsson under pågående spel fick svårare och svårare att fokusera på grund av en magsjuka. När bara två av tre anmälda fransyskor kunde komma med till Helsingborg fanns Jean-François Antier redo som franskspråkig reserv.
- Det var ett initiativ som från början kom från enskilda spelare som kontaktade oss och anmälde sitt intresse av att vara med och spela om det behövdes. Det nappade vi på och skapade en reservlista. De som hoppade in behövde förstås inte betala någon anmälningsavgift, berättar Ledde Rasmusson.
Att det bland över 300 spelare faller ifrån några stycken är inte särskilt förvånande. Också bland dem som misslyckades med att ta sig vidare i huvudtävlingen fanns exempel på spelare som drabbades av sjukdom och behövde åka hem.
- Men vi misstänker att någon också utnyttjade möjligheten att lämna tävlingen bara på grund av besvikelse över att vara utslagen ur huvudtävlingen - och det är jäkligt tråkigt, säger Rasmusson.

Lag Gerestrand stal en seedning i Blå Hallen och fick möta segrande CPC.

En tävling för alla
Spelkvaliteten var som sagt högre än i fjol. Det kan låta som om SWIO är en renodlad elittävling. Så är det inte. Det är en utmärkt tävling för både elit- och breddspelare, där man får tillfälle att möta lag från andra delar av landet och Europa. Många av dem riktigt bra. Men också många man har en möjlighet att besegra. Ett ryskt lag på besök erbjuder exempelvis inte alls samma motstånd som ett genomsnittligt svenskt och det skrällde till lite varstans. Ingen hade kanske på förhand räknat med att Håkan Hallberg och bröderna von Eggers Patron skulle tappa sin seedning till ett veteranlag från danska Le Petit, till exempel.
Tack vare sidotävlingen Skåne Open kan också de spelare som inte tar sig vidare från gruppspelet få rejäl spelmässig valuta för sina pengar.

Fler damer och klubblag
Det var också fler damlag i år än förra året.

Callderyd, Orrbeck,Theander. Bästa damlag i huvudtävlingen.

- Det är kul. Men vi vet inte vad det beror på - det kan ju knappast vara bara det att vi hade ett litet pris till bästa damlag, säger Rasmusson.
Priset gick till damlandslaget från Mastersturneringen som alltså fick något av en revansch i huvudtävlingen. Dessutom gjorde det bra ifrån sig i Öresund Open.
- Det var jäkligt roligt, tycker Rasmusson.
Han har också noterat att det var betydligt fler rena klubblag i årets tävling än i förra.
- Undrar om inte Bouletouren kan ha viss betydelse där, funderar Rasmusson.

Det är, som synes, mycket att fundera på för en tävlingsarrangör. Och då är den här långa drapan ändå bara en början.
Fortsätt gärna. Kom med synpunkter, tankar, tips och funderingar. Till exempel här.

Skriven av: Lasse Franck

Evenemang